För tredje gången på rad klarade jag av att jogga hela rundan, alltså drygt 4 km. Det är inte flåset som är värst, det är nog pannbenet som är det tuffaste motståndet. Rätt var det är så känner jag att jag nog kanske ska gå en bit, liksom, fast jag inte är särskilt andfådd eller slut egentligen. Jag får i princip påminna mig själv om att jogga, inte gå.
Nåja, tre gånger på rad innebär väl att det börjar bli en vana - och det en trevlig vana dessutom. Jag tar den rundan ett par gånger till, så att den sitter som en fläskläpp, sen är det dags att förlänga det hela. Då tar jag rundan som är 6 km och alltså innebär drygt 5 km jogging.
En kilometer till är inte mycket, eller hur? Det fixar jag. Lätt!
Målet är att jag ska kunna jogga den rundan inom en månad, alltså i mitten av oktober senast. Sen vet jag inte hur länge det går att springa just den rundan, så sen får jag kanske tänka om och ta vardagsrundorna inne i samhället. Men förhoppningsvis ska jag ändå kunna jogga i Motorp under helgerna långt in i november, för så länge det inte är snö är det ju springbart där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar