Dag 1

I dag smygstartade jag på mitt hälsosamma november. Jag inledde med en kort promenad i morse, fortsatte med en sötsaksfri dag och avrundade med ett pass på gymmet efter jobbet.

Jag kan inte en säga att jag längtat efter något sött i dag, så det har inte ens varit en bedrift att hålla mig till reglerna.

Morgonens promenad var knappa 3 km i raskt tempo. Ett skönt sätt att starta dagen, en start jag önskar att jag kunde göra oftare.

På gymmet inledde jag med 3 km på löpbandet och sedan styrka i armar/axlar. Lagom svettigt och gott.

Hur smart är jag då...?

Om man nu har bestämt sig för att ha en socker-begränsad månad så är det kanske inte jättebegåvat att köpa TVÅ burkar med världens godaste pepparkakor... Inte bara en, utan TVÅ burkar. Och inte ens små burkar.

Tänk glögg... och pepparkakor... och ädelost... *dreglar*

Det gick ju så där...

Jag hade goda intentioner om en månad utan socker och skräpmat, men nåt gick fel. Jag kan inte skylla på nåt annat än mig själv, jag valde själv att bryta det, jag orkade liksom inte stå emot.

Jag är inte sämre än att jag kan ta ett omtag, sänka ribban men ändå ha ett tydligt mål.

Från och med måndag gäller följande:

• Ingen godis eller andra sötsaker mer än på lördagar.
• Ingen alkohol eller skräpmat mer än på lördagar.
• Jogging varje dag, om så bara i 20 minuter.

Det innebär att november får bli en hälsosam månad, så där lagom inför julfrosseriet. *L*

Hurra hurra

Nu har jag klarat mig utan nässpray ett helt dygn. Jag känner mig betydligt piggare och hoppas nu att förkylningen hoppat vidare till någon annan.

Jag hade tänkt åka till gymmet efter jobbet, köra lite enkel styrka bara för att få lite träning, men i bilen hem så kände jag att jag ville vara utomhus. Väl hemma bytte jag om och letade fram reflexvästen, snörade på mig skorna och drog i väg. Lugnt och fint joggade jag en liten runda här i samhället. När jag kom till första, långa backen tittade jag ner i marken istället för långt framåt för att slippa se hur seg backen är. Det funkade och jag kom upp utan större svårighet. Några hundra meter senare var det dags för lilla mördarbacken. Jag lovade mig själv att ta en lyktstolpe i taget, och att det var okej att inte orka hela eftersom jag nyss varit så förkyld,  men steg för steg för steg tog jag mig upp för backen och väl uppe hade jag kraft kvar att jogga ända hem.

3,5 km blev det, och inte in någon turbo-fart, men jag är himla nöjd med att jag kom ut och att jag orkade jogga hela vägen.

Det räcker nu...

I över en vecka har jag dragits med en förkylning som fullständigt suger musten ur mig. Att träna har liksom inte varit aktuellt, jag har haft fullt upp med att jobba och sen orka sitta i soffan. Den får gärna ta slut snabbt, hoppa vidare till någon annan, nån som ändå gillar att häcka i soffan.

Det är ju så hopplöst tråkigt även om jag vet att det är gnälligt. Det finns en massa människor som skulle uppskatta att bara ha en förkylning, jag vet det, men det tär på humöret att vara snorig och att inte får träna. Jag var ju verkligen på gång... Nu är jag rädd för att ha trillat en massa steg bakåt igen, få börja om.

Hela kroppen skriker efter att få ta på sig träningskläder och bege sig ut och svettas. Jag tycker nog att det känns lite bättre i dag så mitt mål, just nu, är att ta me träningsväskan och köra ett lite lättare pass inne på gymmet i morgon efter jobbet. Inte ute i regn och kyla, och inte något köra-skiten-ur-mig-pass.

I går skulle jag egentligen Besegra Trappan. Det har varit inbokat sedan länge men jag fick snällt nöja mig med att agera hejarklack och fotograf till de andra, samtidigt som jag släpade mig uppför trappan några gånger för att inte frysa häcken av mig. Kampen mot Trappan får jag ta en annan gång, för jag ska besegra den.

För att nu komma i gång igen skippar jag godis och andra sötsaker i 30 dagar, från och med i morgon. Det blir heller ingen skräpmat under dessa 30 dagar utan vanlig, vettig mat som kroppen mår bra av.

Som en liten extra boost så startar jag varje dag med en ingefärashot! :-)

Oj oj...

Jag är lite feg i vissa lägen, t ex när det gäller att prova nya pass och nya ledare på gymmet. I dag har jag - trots det - anmält mig till ett pass nästa vecka. Passet heter Indoor walking och jag antar att det är ungefär lika som det Indoor jag gick på i Skövde... Antar.. Hoppas... Det var galet jobbigt, så där svettigt att det blev en pöl på golvet liksom.
Så nu är det bara att hoppas att ledaren är bra och att det inte är en massa snobbiga strebertyper som går på passet för då kommer jag att känna mig rätt ynklig...

Jag måste få detta ut ur systemet

Det här har inget med jogging, eller ens träning, att göra. Inte ett dugg, faktiskt.

Men jag måste liksom få ut mig det här, för det är ju så otroligt jävla dumt. Nog för att man inte alltid håller med politiker, men nu har de väl ändå slagit rekord i fullständigt vansinne.

Jag menar givetvis LÄRARLÖNELYFTET. Vet du vad det är? Det är en super-mega-korkad idé som våra politiker infört, en idé som bara kan liknas vid det gamla, relativa betygssystemet.

De har nämligen infört ett slags lönebonus som ska delas ut till särskilt kompetenta lärare. Visst låter det bra? 

Nu har vi alltså snart en skola med FÖRSTELÄRARE som ska vara extra lämpliga, LÄRARLÖNELYFTA lärare som ska vara extra kompetenta - och så bottenskrapet som inte får nåt extra... Eller? På allvar, hur i hela helvete tänkte det när de kläckte denna idé? 

För det är inte så att en rektor får dela ut det till alla sina duktiga lärare utan bara till ett visst antal. 

Med andra ord är det så att om jag är en duktig lärare och jobbar på en skola med många jätteduktiga lärare så har jag ingen chans att få lärarlönelyftet, men om samma jag jobbar på en skola med trötta och slitna lärare som knappt orkar göra sitt jobb så har jag större chans att få detta lärarlönelyft. Som sagt - relativt lönesystem...

Dessutom kan ni ju tänka er känslan att faktiskt uppfylla alla kriterier som finns för detta galna påfund, men ändå inte få ta del av kakan för att rektor utsett andra kollegor. Kul känsla, kul stämning i personalrummet. 

Att utsätta rektor för denna urvalsprocess verkar ju också helt absurt. I en vanlig lönesättning vet hen vilken pengapåse hen har och kan fördela pengarna som hen anser att vi lärare förtjänar.

En annan sak som jag kan se hända, är ju att OM man nu får ta del av detta... Hur kommer det då att låta vid nästa lönesamtal? 

-Du får en lägre löneförhöjning nu eftersom du fick del av lärarlönelyftet?

Högst troligt, men dumt, eftersom lärarlönelyftet inte är permanent utan kanske bara kommer att finnas i ett par år.

Jag förstår verkligen inte hur de tänkte när de kläckte den här idén. Det enda jag förstår är att det kommer att skapa problem. Jag förstår inte hur detta, på något vis, ska kunna gynna skolan, eleverna, kunskapsinhämtningen, undervisningen eller något annat. Om det nu är så att pengarna ska delas ut till extra skickliga lärarna, och min rektor anser att jag inte ska ha nåt, så betyder ju det att jag inte är bra på mitt jobb  - varför ska jag då jobba kvar?

Nä, jag kan bara konstatera att nåt så här urbota dumt kan man fan bara komma på om man är politiker.

Carina-mördarbacken 1-0

En kortare joggingrunda stod på dagens schema, så direkt efter jobbet bytte jag om och snörade på mig skorna för att inte fastna i soffan.

Jag bestämde mig för att jogga till spåret, ett varv och sen hem igen. Problemet är att det är en liten mördarbacke så där 300 m innan jag är hemma. Att orka jogga hela rundan och sen hela den backen, det ligger liksom inte riktigt inom räckhåll för mig.

Eller LÅG ska jag väl säga, för jag fixade det. Jag tänkte väl liksom ta en lyktstolpe i taget och - i bästa fall - fixa hela backen och sen gå de sista 150 m hem men väl uppe var jag bara halvdöd så jag fortsatte jogga hela vägen hem.

Så där galet, drygt nöjd med mig själv smakade det sen himla gott med mat efter en varm, välförtjänt dusch.

Mitt första gympass på lääänge

Jogga är ju en smidig motionsform, men vi går mot mörkare tider och mörker gillar jag inte. Dessutom blir det enformigt för kroppen, så det är ju egentligen smart att kombinera jogging med styrketräning.

Min målsättning är att köra 3-4 pass/vecka inne på gymmet i höst/vinter. Fokus är fortfarande på kondition, men styrka ska ingå minst varannat pass. Om inte annat är det nog bra för gäddhänget :-)

I dag började jag med att gå 500 m och sedan jogga 2 500 m som uppvärmning. På löpbandet kan jag ju hålla en högre hastighet än utomhus så 2 km körde jag i 8.5 och sedan höjde jag successivt så att jag körde de sista 150 m i 10.

Sen gick jag över till styrkemaskinerna.

Jag började med Lat Pulldown. Jag satte den på 6, vad det nu innebär, och körde 2 omgångar med 15 repetitioner.

Det kändes direkt att mina stackars muskler inte är riktigt vana vid styrketräning, men hallå.. Då får de väl bli det då.

Jag fortsatte med Chest Press. Samma motstånd, 6, och samma antal, 2x15.

Nästa maskin blev Seated Row. Även där körde jag på motstånd 6 och 2x15, men det motståndet ska jag höja redan nästa gång för det var lite för lätt.

Vi det laget hade mina stackars muskler börjat få nog så jag nöjde mig med en maskin till, Triceps Press, eftersom snygga överarmar står på min önskelista. Tydligen är jag lite starkare i de musklerna för där körde jag på 7 i motstånd, 2 omgångar med 15 repetitioner.

Utbudet av gym här i lilla Hallsberg är klart begränsat. Vi har liksom Actic, vilket är så himla sunkigt och trist, och så Forma. Forma är okej, men det skulle ju inte skada med en fläkt vid löpbanden. Det blir galet varmt rätt snabbt därför hoppas jag att jag ska kunna köra de lite längre löppassen utomhus och så ta de kortare, som kombineras med styrka, inomhus.

YES!!!

I dag fixade jag att jogga TVÅ VARV i spåret här hemma. Två varv! Det trodde jag låg flera veckor framåt i tiden.

Benen kändes rätt pigga och flåset var helt okej, även om det var rätt tungt i slutet av sega backen andra gången.

Dessutom gjorde jag det i ett tempo som är bland det snabbaste jag sprungit på länge. Bra två gånger har jag sprungit snabbare, och då sprang jag bara ett varv.

Jag känner mig galet nöjd - särskilt som jag inte var sopslut, utan hade nog fixat att jogga en bit till utan att stupa. Att jag inte gjorde det berodde dels på att jag började bli hungrig, dels att jag ville gotta mig i känslan av att jag har mer att ge.

En bra idé!

Bra idéer ska man hoppa på, så alltså kastar jag mig över den här:

30 minuter om dagen i oktober.